तस्मान्नार्हा वयं हन्तुं धार्तराष्ट्रान्स्वबान्धवान् | स्वजनं हि कथं हत्वा सुखिनः स्याम माधव
tasmānnārhā vayaṃ hantuṃ dhārtarāṣṭrānsvabāndhavān . svajanaṃ hi kathaṃ hatvā sukhinaḥ syāma mādhava
కాబట్టి, మన బంధువులైన ధృతరాష్ట్ర పుత్రులను చంపడం మనకు తగదు. ఓ మాధవా! స్వజనులను చంపి మనం ఎలా సుఖంగా ఉండగలం?
Therefore, it is not proper for us to kill the sons of Dhrtarastra who are our own relatives. For, O Madhava, how can we be happy by killing our kinsmen?
అర్జునుడు తన బంధువులను చంపడం వల్ల కలిగే పాపాన్ని, దుఃఖాన్ని వివరిస్తూ, అటువంటి కార్యం తనకు తగదని స్పష్టం చేస్తున్నాడు.